Sanningen är här

Igår hände det! Första gången som jag kan minnas då jag verkligen störtbölat till en film. The Notebook. Jag låg verkligen å grät. Den va så himla sorglig, men på samma gång så himla lycklig. Å sexscenen är ju inte å tala om. Han bär runt henne med en arm å sen när hon ska ta av honom byxorna.. GRR! mhmh!
Jag har blivit känsligare vad gäller filmer nu. Jag börjar gråta när jag är ensam, helst inte när någon är med som kan pika mig. Igårkväll låg jag i sängen med Patrick. Han somnade dock efter mindre än halva filmen, men jag var fast besluten att se klart den. Å tacka Gud för att jag gjorde det. Bästa filmen, å inte konstigt att den vann MTV Best Kiss Award. Jag är helt såld!

froejd.