Jag har tänkt på Kipper idag. Massor! Jag är jättesjuk. Förskyld så jag snart avlider. Och ont i halsen. bläää. Jag snackade med Jonna om att resa. Jenny också. Men jag vet inte ens om jag får vara borta från jobbet så länge utan att dom blir irriterade. Jag är ju inte fast anställd, men ändå.
Imorgon börjar jag jobba klockan 7. Vi får se hur länge jag pallar, innan jag avlider. Mår inte bra. Men jag vill inte säga nej igen. Jag vill ha pengarna! Imorgon får jag låna bilen av mamma, så jag ska nog fasiken åka till Donken och käka lunch! Mums!
Snart är det helg. Eller.. Torsdag, sen fredag.. sen helg! Jag vill jobba på fredag. Då är det fredagsmys på jobbet. Det är alltid trevligt. Längtar till den 15e. Då är det lön. Sen längtar jag som fan till lördag! Då ska jag sätta i löshår och klippa och färga mig! Jag kommer bli snyyyyygg! Sen får jag gå ut på kvällen och ragga lite. Nu när jag är singel å allt! Fast orkar inte förhasta mig, ta första bästa liksom. Eller jo.. eller.. haha, nej. Inga sånna saker, inte min grej..
Det är tomt utan dig Kipper. Trodde det skulle bli skönt att slippa alla "måsten" med promenader, mat och allt därtill. Men det är jobbigt. Ingen hund som vill leka, gosa, springa, luffsa, skratta. Skratta.. Han gjorde alltid det! Saknar det redan. Hans leende, alla påpekade det. Hans öron som jag så ömt klappade när han somnade in igår. det har redan gått en dag. Fy, och gråter, det gör jag fortfarande.
"Kipper. Jag vet att du litade på oss igår när vi körde dig i bilen. Jag vet att du inte räknade med det här. Jag vet att du aldrig skulle ifrågasätta våra val. Jag vet att det va för ditt eget bästa. Jag vet att du kommer få det bra nu. Jag vet att vi kommer sakna dig. Men, jag vet redan att du vet det."
froejd.
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Hejdå vännen!
Idag klockan 04.45 vaknade jag av att hunden gnällde. Jag väckte mamma för jag vågade inte gå ner själv. Vi gick till trappan och känner lukten, som vi så väl känner igen. Inte igen! Hunden har fått ett epilepsianfall. När vi kommer ner ligger han intryckt bakom fotöljen och skäller/gnäller. Vi ställer oss i badrummet för att han ska lugna ner sig. Då försöker han att ta sig till trappan för att ta sig upp. Han snubblar och har inte koll på läger för fem öre. Jag lider med honom enormt. Sen ser han oss och börjar skälla emot oss, och är väldigt obehaglig. Han stirrar på oss med en tom blick, och jag vågar inte klappa honom. Han kanske biter mig. Den hunden skulle aldrig göra någon illa, men i hans tillstånd där så vet man aldrig. Vi tog ut honom en liten stund för att han skulle få frisk luft, så ramlar han runt och trillar ner från muren, en halvmeter och ligger i rabatten. Helt borta i huvet.
Klockan 8 ringer mamma till veterinären, efter att Kipper har skällt och skällt. Både ute och inne. Vi fick en tid halv 10. Han lugnade ner sig lite lagom tills vi skulle åka, men han va långt ifrån sitt vanliga jag. In i bilen ville han inte. Vi fick tvinga honom. Väl framme vid Kolartorps Djurklinik gick det fort. In i ett rum för att dom skulle få all information, in i ett annat rum. Han fick ett stick i huvet med sömnmedel. 10 minuter senare sov han som en stock efter att vi matat honom med godis som blev det sista han åt på jorden.
Jag och mamma satt och grät så jag fick en enorm huvudvärk. 10 minuter senare kommer veterinären in med sputorna. Hon rakar honom på benet och ger honom sprutan. Knappt en minut senare drar han tre suckar, reflexer som blev det sista livstecknet som han visade. "Nu har hans hjärta slutat slå". Mitt hjärta sprack i 1000 bitar när jag hörde veterinären uttrycka den meningen. Hon gick ut ur rummet, jag och mamma satt kvar ett tag och klappade honom, grät och kramade honom.
När vi gick ut på parkeringen efter hade vi ingen hund längre. Vi gick till djurkliniken med en hund, och kom hem med ett koppel. Det va ett äldre par som såg mig och mamma gråta. Och en förstående blick tittade på mig och log. Kvinnan kände sorgen, fast jag alrig träffat henne eller hon aldrig trättat Kipper.
Jonna messade mig och sa att jag gärna fick komma hem till henne, hon va hemma från skolan. Jag och mamma åkte dit och fikade med Jonna, Göran och Monica. Grät lite till och blev omhändertagna. Sen åkte jag hem en snabbis, fikade med grannen som va så ledsna för vår skull. Sen åkte jag hem till Jonna igen. Vi kollade på film och jag somnade. Hade knappt sovit något inatt. Sen kom Jenny, Amadeus och Sanna <3 Lovely.
Nu är jag hemma igen. Ingen hund som kommer springandes och är störtglad att jag är hemma. Ingen hund som ligger på garaget och har utsikt över gården som en herre på täppan. Ingen hund som vill leka med kopplet på vägen hem efter promenaden. Ingen hund som leker mullvad i snön. Allt vi kommer bli påminda om dagligen. Hans hår som så envist fasnade på stumporna så det såg ut som om vi hade tofflor på oss. Hans skumma vandringar så vi fick leta efter honom i flera timmar och tillockmed engagera grannar att leta efter honom. Leendet han alltid hade när någon klappade honom. Usch, kommer sakna den jävla hunden asså. Hundfan!
Vi lämnade honom på golvet i det lilla rummet som han långsamt fick somna i. "Hejdå vännen, vi ses i himlen". Det sista jag sa till honom innan vi lämnade honom, för att han ska få vara i himlen med de andra hundarna. Och Skrollan, som Amadeus sa.
Klockan 8 ringer mamma till veterinären, efter att Kipper har skällt och skällt. Både ute och inne. Vi fick en tid halv 10. Han lugnade ner sig lite lagom tills vi skulle åka, men han va långt ifrån sitt vanliga jag. In i bilen ville han inte. Vi fick tvinga honom. Väl framme vid Kolartorps Djurklinik gick det fort. In i ett rum för att dom skulle få all information, in i ett annat rum. Han fick ett stick i huvet med sömnmedel. 10 minuter senare sov han som en stock efter att vi matat honom med godis som blev det sista han åt på jorden.
Jag och mamma satt och grät så jag fick en enorm huvudvärk. 10 minuter senare kommer veterinären in med sputorna. Hon rakar honom på benet och ger honom sprutan. Knappt en minut senare drar han tre suckar, reflexer som blev det sista livstecknet som han visade. "Nu har hans hjärta slutat slå". Mitt hjärta sprack i 1000 bitar när jag hörde veterinären uttrycka den meningen. Hon gick ut ur rummet, jag och mamma satt kvar ett tag och klappade honom, grät och kramade honom.
När vi gick ut på parkeringen efter hade vi ingen hund längre. Vi gick till djurkliniken med en hund, och kom hem med ett koppel. Det va ett äldre par som såg mig och mamma gråta. Och en förstående blick tittade på mig och log. Kvinnan kände sorgen, fast jag alrig träffat henne eller hon aldrig trättat Kipper.
Jonna messade mig och sa att jag gärna fick komma hem till henne, hon va hemma från skolan. Jag och mamma åkte dit och fikade med Jonna, Göran och Monica. Grät lite till och blev omhändertagna. Sen åkte jag hem en snabbis, fikade med grannen som va så ledsna för vår skull. Sen åkte jag hem till Jonna igen. Vi kollade på film och jag somnade. Hade knappt sovit något inatt. Sen kom Jenny, Amadeus och Sanna <3 Lovely.
Nu är jag hemma igen. Ingen hund som kommer springandes och är störtglad att jag är hemma. Ingen hund som ligger på garaget och har utsikt över gården som en herre på täppan. Ingen hund som vill leka med kopplet på vägen hem efter promenaden. Ingen hund som leker mullvad i snön. Allt vi kommer bli påminda om dagligen. Hans hår som så envist fasnade på stumporna så det såg ut som om vi hade tofflor på oss. Hans skumma vandringar så vi fick leta efter honom i flera timmar och tillockmed engagera grannar att leta efter honom. Leendet han alltid hade när någon klappade honom. Usch, kommer sakna den jävla hunden asså. Hundfan!
Vi lämnade honom på golvet i det lilla rummet som han långsamt fick somna i. "Hejdå vännen, vi ses i himlen". Det sista jag sa till honom innan vi lämnade honom, för att han ska få vara i himlen med de andra hundarna. Och Skrollan, som Amadeus sa.
Kipper Bonsari White Eagle
2001-01-26 - 2009-09-29
froejd.
onsdag 23 september 2009
23 september
Jag är en väldigt bra lögnare. Har jag faktiskt insett nu på senare dagar. Hela tiden så lovar jag att jag ska bli bättre på att skriva inlägg på bloggen eller ladda upp bilder på bilddagboken, men jag suger verkligen på det! Inte för att det någon som någonsin läser mitt ordspotteri, men jag tycker det är avslappnande att skriva. Just nu sitter jag på toa, utan att göra varken 1 eller 2. det är bra att sitta på en liten toalett och poppa musik och sjunga för glatta livet. Just love it!
Mjo, men lite saker har ju hänt sen sist.. Så är det ju alltid. Jag har börjat jobba på bring, Citymail och trivs helt okej. Inget är så jobbigt som att kliva upp ur sängen tidigt på morgonen. Sen har jag och Patrick gjort slut, det liksom rann ut i sanden. Jag tror det va lika bra gjort, för det blev inte lika stor hysteri som det blev förra gången vi "gjorde slut". Då bråkade vi och grät hela tiden. Nu har jag knappt gråtit.. Skönt på ett sätt. Dåligt på ett annat sätt. Men vi är fortfarande världens bästa kompisar och det är jag extremt tacksam för. Världens bästa kille egentligen. Bara att jag kräver mycket mer än vad folk kan prestera. Jobbig jävel jag är faktiskt!
Men i vilket fall som helst. I början av december åker jag till Tyskland i 1 månad. Sen åker jag till England. Ska bli helt underbart! Hoppas att det når mina förväntningar. Kommer sakna mina vänner grovt! Och jag kommer missa Tonies 18-årsdag... :'( Känner mig enormt elak! Men jag får ta igen hennes krogoskuld på något annat sätt, vi får festa like there are no day tomorrow. Jag vill festa NU! Shake some ass and be trånad efter! Usch! En av mina favoritlåtar just nu är Katherine - Ayo Technology. Den är bra! :)
Jag och Tonie åkte nyss till Coop och överraskade henne. Hon blev glad. Jag och Tonie med. Vi handlade glass, som jag överraskade familjen med. Dom blev glada. Fasiken va glada alla har blivit idag och fasiken vad jag har överraskat idag. Jag mår bra, fast ändå inte. Hmm.
froejd.
Mjo, men lite saker har ju hänt sen sist.. Så är det ju alltid. Jag har börjat jobba på bring, Citymail och trivs helt okej. Inget är så jobbigt som att kliva upp ur sängen tidigt på morgonen. Sen har jag och Patrick gjort slut, det liksom rann ut i sanden. Jag tror det va lika bra gjort, för det blev inte lika stor hysteri som det blev förra gången vi "gjorde slut". Då bråkade vi och grät hela tiden. Nu har jag knappt gråtit.. Skönt på ett sätt. Dåligt på ett annat sätt. Men vi är fortfarande världens bästa kompisar och det är jag extremt tacksam för. Världens bästa kille egentligen. Bara att jag kräver mycket mer än vad folk kan prestera. Jobbig jävel jag är faktiskt!
Men i vilket fall som helst. I början av december åker jag till Tyskland i 1 månad. Sen åker jag till England. Ska bli helt underbart! Hoppas att det når mina förväntningar. Kommer sakna mina vänner grovt! Och jag kommer missa Tonies 18-årsdag... :'( Känner mig enormt elak! Men jag får ta igen hennes krogoskuld på något annat sätt, vi får festa like there are no day tomorrow. Jag vill festa NU! Shake some ass and be trånad efter! Usch! En av mina favoritlåtar just nu är Katherine - Ayo Technology. Den är bra! :)
Jag och Tonie åkte nyss till Coop och överraskade henne. Hon blev glad. Jag och Tonie med. Vi handlade glass, som jag överraskade familjen med. Dom blev glada. Fasiken va glada alla har blivit idag och fasiken vad jag har överraskat idag. Jag mår bra, fast ändå inte. Hmm.
froejd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)